Göteborgsposten – 15 juni 1864, sida 2

— Ni är icke tyska, eller hur? Det tvära i frågan förvirrade till den grad den redan uppskrämda Helen, att hon icke visste, om hon borde svara mannen eller icke. Vid närmare eftertanke fann hon det likväl vara bättre att vara höflig mot honom, på det att han ej skulle bli stött och i sin ordning visa sig elak mot henne. Utan att vända på hufvudet svarade hon derföre: — Nej, min herre, jag är en engelska. — Så! utropade den andre och syntes öfverväga något. I nästa minut öppnade han sin nattsäck och drog fram, efter att en stund ha letat bland dess innehåll, en liten handspegel, hvilken han höll upp mot sitt ansigte medan han betraktade sitt skägg och de långa linfärgade lockar, som likt en lejonman hängde ned omkring hans hufvud. Medan han var på detta sätt sysselsatt, kunde icke Helen Boyne afhålla sig från att kasta en förstulen blick på sin följeslagare. Hon kände sig dervid öfvertygad att hon sett honom någonstädes törut. Det der ohyggliga gråröda skägget och dessa raka, gula lockar, hängande ända ned på skuldrorna och kammade bakom de stora utstående öronen, voro alltför starkt fästade i hennes minne, att hon skulle kunna förgäta dem. Hon undrade hvar