Göteborgsposten – 15 juni 1864, sida 2

drömmar af en srommande herre som hoppade in i vagnen, i hvilken hon sate just som tåget iter skulle afgå. Hans inträdande var så plötsligt och så fullkomligt oförutsedt, att den unga flickan gaf till ett svagt rop då hon fick se mannen stå framför henne. Också var denne herres utseende icke af det mest fängslande slag. Han var ända till näsan insvept i en ytterhalsduk, bar en pelsmössa, som han dragit långt ned öfver pannan och med bremet nedslaget öfver öronen, så att man knappt såg mera af hans ansigte än om det blifvit sedt senom ett visir. — Himlen vare lof, utropade mannen, jag hann med bantåget. I nästa minut kastades han tillbaka mot bänken derigenom att. äget sattes i rörelse. Han kastade sin nattsäck på den tomma platsen bredvid honom, började linda upp sin ytterhalsduk och tog pelsmössan af hufvudet, så att han kunde, orka svetten ur pannan. Han stampade derpå hättigt för att befria sina fötter trån de stora snöklumpar som ännu hängde fast vid sulorna. — Jag trodde, jag skulle komma för sent, yttrade han hastigt och till hälften för sig sjelt, hvarpå han hastigt vände sig emot Helen och rågade på samma abrupta sätt: