Göteborgsposten – 15 juni 1864, sida 1

rikanska krisen kom, och köpmanshus, hvilka ansetts så säkra som Engelska banken, ramlade om hvarandra. Ifrån att vara en af de rikaste skeppsegare, fann sig hr Steindorf snart jemförelsevis vara en tiggare, ty vexel efter vexel återsändes till honom protesterad. Förlusterna kommo så tunga och ofta, att köpmannen förlorade sitt förstånd dervid, och smäningom försjunkande i barnslig sånighet slutade han sina dagar på ett privat därhus. Den lilla törmögenhet han lemnade elter sig hade användts för att förskatfa fru Steindorf en liten lifränta, och på denna hade de båda kusinerna lefvat i Hisenach tills den yngre kunde få en anställning. Det dröjde länge efter hennes skiljsmessa från fru Steindorf, innan hon förmådde att skingra sina dystra tankar genom läsning. Så ofta bon försökte detta började åter hennes tårar, hvilka hon trodde sig ha hämmat, åter att falla, likt sommarregn på blommorna. Hon fäste för öfrigt ingen uppmärksamhet vid vä gen som passerades. Alla yttre ting voro ingenting för henne. Hon hörde blott sitt eget sorgsna hjertas hviskningar och såg intet annat framsör sig än sitt eget dystra öde. Hon visste knappt ens att tåget stannat framför den lilla byn Gerstungen, på stranden af Werra då hon plötsligt väcktes ur sina