Göteborgsposten – 15 juni 1864, sida 1

medan vagnarne en efter annan först började glida utefter platformen och derefter en efter annan försvunno ur sigte. Hittills hade Helen Boyne heroiskt stridt mot sina känslor vid afskedet. Hon hade lofvat sin kusin att der ej skulle bli någon scen, och hon var för stolt att bryta sitt ord. Men då hon såg den sista viftningen af sin kusins näsduk och kände att hon nu för törsta gången skulle komma ut för sig sjell i verlden, brast den stackars flickan i tårar och snyftade så att hennes hjerta kunde brista. Hennes fader hade blitvit mördad i Irland, då hon sjelf ännu var endast ett barn, och hennes moder, som aldrig hemtade sig efter makens död, dog blott ett eller två år derefter, så att hon var saderoch moderlös långt innan hennes skolår voro slut. Hennes moders syster hade då tagit henne till sig och låtit uppfostra henne till guvernant, i hvilken egenskap hennes egen dotter — före sitt giftermål med hr Steindorf — på den tiden vistades i en engelsk familj som befann sig utrikes. Det giftermål, som Helenas kusin derefter in gick med en rik köpman i Bremen, töranledde att den unga flickan blef mottagen i denna köpmans familj, på det att hon skulle fullkomna sig i tyska språket. Men här hade hon knappt varit i sex månader förrän ame