Göteborgsposten – 14 juni 1864, sida 2

stefolket i stor oro öfver mitt försvinnande. De hade sändt efter min far, ehuru han ännu cj anländt. Man sökte efter mig öfverallt. Jag var så utnattad att Kate, som med stor ömhet lade mig på en soffa måste muta mig och gilva mig vin. Innan min far återkom hade jag fallit i en djup sömn, ur hvilken jag icko på flera timmar vaknade. Då jag slutligen åter uppslog ögonen, saonn jag honom siua bredvid mig. IIan omfamnade mig med glädje och hänförelse samt frågade mig ifrigt hvar jag hade varit och hvad som händt mig. Allt hvad tjenstfolket kunde säga var att det varit miss Deloraine som fört mig tillbaka mycket svag och sjuk. Jag berättade mitt äfventyr. Han bleknade al fasa och förtrytelse, under det Jag: kamställde min historia, och svor att han skulle ha de odjuren e fterspanade och så strängt straffade som deras brott förtjenade. -Men hvar är den stackars Kate? fråsade jag. ; Hon hade redan rest, då jag ankom, svarade han. Sara säger att hon alliigsnade sig så fort ni föll i sömn efter att ha illsagt tolket att icke väcka er, emedan ni varit utsatt för mycken ansträngning och oro. Hon lemnade en bilj ett till er.