Göteborgsposten – 13 juni 1864, sida 2

ssonalunion med konungariket, är deremot det samma som Slesvigs förlust och Danmarks Jundergång. Den regering, som djertdes grip: efter detta afgörande, skulle förspilla tolkets förtroende och bereda sig det sorgligaste namn i Danmarks historia. Adressen betonar äfven vapenhvilans förlängning såsom omöjlig, om ej utsigt till en dräglig fred skulle yppa sig, och framhåller till sist den önskan, att riksrådet måtte bli sammankalladt, för att stödja regeringen vid dess mått och steg. Mellan Fedrelandet och Dagbladet föres f. n. diskussion ang, Slesvigs delning. Det förra bladet förordar antagandet af de ucutralas bemedlingsförslag, således Slienlinien, emedan derigenom en bestämd uppgörelse kan med Tyskland åvägabringas och detta är enda sättet att binda de neutrala. Dagbladet antager äfven förslaget som möjligt, såframt alla de icke-tyska makterna å konferensen vilja förbinda sig till att, om Tyskland ej bifaller förslaget, med vapenmakt understödja Danmark. I alla händelser bör danska regeringen endast antaga det som ett ultimatum. Enligt enskilda underrättelsor från Danmark, börjar delningsförslaget der vinna allt större terräng inom den allmänna meningen. Man fordrar dock som oeftergifligt vilkor derför att den Danmark tillfallande delen af Slesvig — hvilken bör vara strategiskt beräknad — skall inkorporeras med konungariket som en oafskiljelig provins i detta och att all möjlig säkerhet ställes för att Tyskland icke vidare får inblanda sig i Danmarks inre angelägenheter. Det engelska bemedlingsförslaget, hvilket framlades å konferensen d. 28 maj, är af denna lydelse: Englands fullmäktige hafva med lifligt beklagande sett, att det sista konferenssammanträdet icke haft det resultat att fastställa grundvalen för en öfverenskommelse mellan Danmark och Tyskland. Enligt vår äsigt kunna elementerna till en fast och varaktig fred hvarken finnas i öfverenskommelserna från 1851-52, hvilka ej haft någon annan frukt än split och förvirring, eller i en oklar och invecklad rättsanalys; men utan att kunna uppställa basis för en fast och varaktig fred, äro de neutrala makterna icke befogade att lössäga sig från ett högtidligt fördrag, hvari de erkänt danska monarkiens integritet, och lika litet kunna de medverka till en ny ordning, som skulle vara otillfredsställande för Tyskland eller förödmjukande för Danmark. Elementerna till en fast och varaktig fred måste således sökas annorstädes. Under en lång följd af år ha tyskarne inom tyska förbundet hyst en liflig sympati för dem af deras bröder, som äro konungens af Danmark undersåter; å andra sidan älska danskarne sitt oberoende och önska upprätthålla sitt gamla konungarike. Dessa motsatta känslor hafva båda anspråk på Europas aktning. För att betrygga sig mot en framtida kamp och tillfredsställa Tyskland, bör man, enligt vår åsigt, helt och hållet särskilja Holstein, Lauenburg och sydliga delen af Slesvig från Danmark. För att gifva skäl åt så stor uppoffring från Danmarks sida och för att upprätthålla det danska rikets oberoende, är det enl. vår äsigt önskligt att gränslinien icke drages nordligare än Slienmynningen och Dannevirke. äÄfvenledes fordrar Danmarks säkerhet att det tyska förbundet på det af Danmark aftrådda området, hvarken bygger och bibehäller sastningar eller anlägger befästade hamnar. En billig öfverenskommelse af statsskulden och en afsägelse från Österrike, Preussen och tyska förbundet på hvarje rätt till inblandning i Danmarks inre angelägenheter skall egna sig att göra förhållandet mellan Tyskland och Danmark helt vänskapligt. Ännu återstår en fråga, som ej kan vara föremål för fredsfördraget, men har intresse för England och ej kan med tystnad förbigås. Det är enligt de britiska fullmäktiges åsigt en naturlig sak att den framtida ställningen för den sydliga del af Slesvig, som skall förenas med Holstein, icke kan utan dess eget samtycke asgöras. Då konungen af Danmark samtycker till den landtafträdelse, som man begär af honom i fredens namn, är det en rättvis fordran att hans rikes oberoende garanterag af de europeiska stormakterna. Vid Haderslev hölls häromdagen ett folkmöte af 5,000 personer, mest nordslesvigare (?). 7J);1104;2UIAA