Göteborgsposten – 11 juni 1864, sida 1

en gång åstadkomma en benådning. Vi hade mäktiga vänner; och mrs Morton gjorde sådana anstringning att ehuru företaget den tiden var mycket genomdrer han det, och Deloraines dödsdom blef förvandlad till deportation för lisstiden. All denna rysliga ängslan sörökade mitt förra illamående, och det blef omöjligt för mig att, såsom min sader önskade, återvända hem så fort ransakningen var ötver. Vi dröjde säledes qvar vid badorten. kn dag fick jag till min förvåning ett bref från Kato Deloraine; det var uppfyllt af tacksamhet för min fars godhet atv rädda lennes bror från lagens yttersta strul och af sorg öfver hans och deras förstörda utsigter. Hon tadlade mig ej för den del jag halt i lans dom. Ilon beklagade mig lerisoch yttrade alt stackars William beundrade mig ör min orubbliga sanningskärlek. -Ocheänu, dyra Jane, tillade hon, vill jag till er framställa en sista bön. Vi äro-i reph att lemna Jångland för alltid, för att dölja vår blygd och sorg i ett främmande land. Vi resa i morgon. Vill ni komma till vår gamla bostad (dit mamma och jag återvändt) och bjuda mig ett sista farväl samt höra en helsning som stackars William sändt, hvilken i någon grad skall förminska hans sorgliga fel? (Forts.)