ihåg den miss Deloraine och hennes bror, som ni brukade rida med när vi voro här förra gången. — Naturligtvis, svarade jag med klappande hjerta; hvad är det med dem? — Jo, miss, de säga, att mr William är häktad för förfalskning och skall bli hängd. Jag nästan svimmade; men mitt högmod uppehöll mig i pigans närvaro. — Åh dumheter! sade jag; huru kan du upprepa en sådan enfaldig skandal. — Nej, jag tror det naturligtvis icke, men den stackars gentlemannen är i fängelset i A. för att undergå ransakning. Man säger att en förskräcklig mängd falska sedlar blifvit utgifna härstädes och att alla blifvit spårade tillbaka till mr Deloraine, hans betjent eller damerna. Jag var slagen af fasa. Jag trodde det icke, och likväl tviflade jag. Jag hade ej på lång tid hört af Kate och naturligtvis måste det finnas någon grund till misstanka, om William verkligen vore i fängelse. Då jag nästa morgon träffade min fader, berättade jag honom hvad pigan sagt. Han var mycket förvånad och sade sig vilja förvissa sig om berättelsens sanning genom att efter frukosten rida till A. (Forts.)