Göteborgsposten – 10 juni 1864, sida 2

got som eggade min själ, utan sysselsättning, blef jag ledsen vid mitt träkiga lif och kallade min ledsnad för sorg örver en olycklig kärlek. Det var då ej på samma sätt som nu. Om också våra dagars med allt möjligt sig sysselsättande unga damer icke uträtta så mycket godt, så äro dock deras tankar upptagna al annat än kärleksgriller. Hvad mig beträffar öfverlemnade jag mig åt den fåfängaste sorg och de mest gagnlösa drömmerier. Jag kastade syndigt och likgiltigt från mig tidens stora lån, och min enda sysselsättning var att skrifva långa bref till Kate, hvilka hon sällan besvarade. Men man kan ej ostraffadt vara sysslolös och missnöjd. Jag var af naturen ömtålig och mina tomma inbillningar började beröfva mig såväl helsa som utseende. Min stackars far oroades öfver mig. Han tillkallade en läkare. Då denne ej kunde upptäcka den verkliga orsaken till mitt tillstånd var han klok nog att återsända mig till badorten för att byta om luft. Det var i April månad som vi åter togo vår förra bostad i besittning. Samma qväll vi anländt, inträdde min kammarjungfru för att afkläda mig. IIon syntes mycket angelägen att få meddela mig en nyhet som hon inhemtat. — Ack Miss! utropade hon, ni kommer