Göteborgsposten – 10 juni 1864, sida 2

höll upp sitt fynd och ropade: Se hit, miss Morton! Jag blef högst förvånad, ty jag hade tydligt sett honom sjelf taga plånboken ur sin ficka och låta den falla till marken, hvarefter han steg at hästen och åter upptog den. Min far red fram till oss och frågade hvad som var på färde. William visade honom plånboken sägande att han nyss hittat den. Tillrådd att öppna den och se efter om något namn funnes inuti, gjorde han så, men intet namn fanns. Plånboken innehöll en rulle banknoter, och William stoppade den derpå i sin ficka med den anmärkning att man måste annonsera om densamma. Ni undrar på att jng under hela tiden förblet tyst. Men kom ihåg huru ung och skygg jag var. Dessutom hade jag ej den ringaste ide om hvad allt detta kunde betyda. Ått det var en hemlighet som Deloraine ville dölja under sitt föregifna fynd förmodade jag, och då han ej syntes ha för afsigt att inviga mig i förtroende, föreföll det mig vanhederligt att förråda honom. IIan för sin del hade ej observerat min tystnad, utan då han åter stigit till häst började han att gladt prata om åtskilliga ämnen och var mera tilldragande och fängslande än vanligt. Få dagar derefter syntes i ortens tidningar en annons om att en herre på IL — Hill