Göteborgsposten – 10 juni 1864, sida 1

på detta sätt började bekantskapen växte snart till förtrolighet. Vi voro ofta ute till häst, åtföljda af min far och William Deloraine. Jag är fullt viss på att min gode far aldrig drömde om någonting liknande kärlek emellan mig och William; han trodde mig ännu vara endast ett barn och var för mycket sysselsatt med sina egna affärer, för att observera huru jag småningom utbildades till qvinna. Men sanningen var att jag blef allt mera fästad vid William Deloraine. Han var just den man, som skulle fängsla inbillningskraften hos en ung flicka lik mig. Dessutom förrådde han beständigt sin kärlek för mig, men återtog lika beständigt en plötslig och kall tillbakadragenhet i sitt sätt, hvilken stötte och retade mig. Men jag vill ej här berätta en kärlekshistoria och dröjer derföre ej vid dessa dagar under hvilka jag led som Tantalus men dock var hänförd af den första kärlekens tjusning. Slutligen kom äfven den så mycket efterlängtade förklaringen; William Deloraine förklarade mig i sedvanliga poetiska ordalag att han tillbad mig. Jag hänvisade honom naturligtvis till min fader. Till min förvåning tvekade han och berättade att ett olyckligt mysterium skymde hans lif — en hemlighet som