Göteborgsposten – 9 juni 1864, sida 2

Men i detta ögonblick hörde man galopperandet af en häst på afständ, och några minuter derefter sugs inom den ljuscirkel som bildades af elden en ryttarinna. IIon hoppade ned från sin löddriga häst och sade: — Jag också är zigenerska och reser med er! — Topsy! utropade på en gång Jean de France, Simson och den unge zigenarkonungen. Zingaran gick rakt fram till den siste och yttrade: — Ja, jag vill resa, och om man talat med dig om den värja jag bar till Bolton, skall du ej vägra mig den plats i stammen hvartill jag har rättighet. — Nej visserligen! sade Amri med en röst som tystade allt mummel. Men i samma ögonblick närmade sig en ung qvinna och sade: — Jag vill det icke! Det var en flicka, ännu blek och lidande, men hvars öga kastade blixtar och hvars stolta hållning lockade ctt sorl af beundran från zigenarne. IIon hade en dolk i handen och hennes svarta rika lockar fladdrade ned öfver hennes till hälften blottade skuldror. — Amri! sade hon, eftersom du är vår konung bör du framför allt visa dig rättvis. — Jag skall vara det, sade Amri. — Jag kallar mig HElspy, återtog zigenerskan, och denna qvinna är min dödlige fiende. IIon har på ett förrädiskt sätt anfallit mig; jag bär ännu på axeln det illa låkta hålet efter hennes kula. Jag vill att hon förjagas ur stammen, oller att hon slåss med mig.