Göteborgsposten – 9 juni 1864, sida 2

Frän Utlandet. Ännu föreligga inga underrättelser om reultatet af konferensens sammanträde i måndags, ch de främmande tidningar, som i går inkingo. sysselsätta sig ännu med att diskutera le olika makternas ställning å konferenssamnanträdet sistl. torsdag. De tyska tidningar16 egna äfven någon, ehuru jemförelsevis rina uppmärksamhet åt augustenborgarens resa Tyskland. Det säges nu, att pretendenten ått en höflig tillsägelse, att ej komma till Wien, hvaremot wienerregeringen skulle skicca en embetsman till Dolzig, för att der förlandla med hertigen (in spe), förnämligast ing. det blifvande hertigdömet Slesvigholsteins ställning till de af Österrike föreslagna och af Preussen förkastade förbundsreformer samt om crigskostnaderna. Tillochmed en så gravitetisk tidning som Köln. Zeitung upptager dessa förhållanden, liksom om bladet verkligen skulle tro, att af konferensen måste zgenom ett kejsarsnitt eller annan operation fölas ett Schleswig-Iolstein meerumschlunsen. I Österrike bråkar man hjernan med att söka uttänka, huru hertigdömets finanser skola ses till godo för det Åutlägg de haft med anledning af danska kriget. Bland de många förslag, som ventileras, är det, att Österrike bör söka krigsersättning i Danmarks kolonier och särskildt uti tillvällandet af den vestindiska ön S:t Thomas, hvars förvärfvande skulle vara Österrike synnerligt välkommet. S:t Thomas, en c:a 2 qvadratmil stor och af 14,000 invånare bebodd ö i Små Antillerna, bildar som bekant f. n. hufvudpunkten för ångbåtsförbindelsen i de vestindiska farvattnen: S:t Thomas spelar i Centralamerikas öhaf samma roll, som Syra i den grekiska ögruppen och Singapore i den ostindiska arkipelagen, hvarföre denna ö är en för hvarje stat värdefull besittning. — Naturligtvis skola England och Fr ankriks veta att stäcka vingarpe på dessa högt flygande brojekter, att göra Osterrike till en sjömakt af något värde i söder och Preussen till en sådan i norr. Det är en anteckningsvärd oro, som i närvarande stund gör sig märkbar i åtskilliga katolska länder, isynnerhet i Frankrike och Belgien, neml. Jesuiterordens återuppståndelse till ny makt och dess verkligen förfärande snabba utbredning. I Frankrike yppar sig redan en kraftig opposition deremot, hvilken hufvudsakligen vänder sig mot jesuiternas allt större tillvällande as undervisningen. Detta är en hos dem vanlig och traditionel taktik, hvars faror för ett samfunds lugn dock nu at de flesta till sin rätta halt uppskattas. I Belgien har Jesuordens tillväxt och dess stigande rikedomar gifvit den mod att framträda med de mest pockande fordringar och att genom det klerikala