Göteborgsposten – 9 juni 1864, sida 2

under det ett skri af ångest och förskräckelse hördes bland rigenarne. Miss kllen hade slagit sin fiende till jorden; hon stödde ett knä mot hennes bröst, och med lyftad arm var hon färdig att sänka sin dolk i hennes hjerta. Zigenarne voro förstenade af förskräckelse. — Nåd! nåd! stammade Jean de France som sträckte mot Amri sina bedjande händer. — Ah! sade Topsy, du begär nåd för henne? Nåväl, hör mina vilkor... Topsy blickade nu mot Amri, stammens konung. — Hör på, sade hon, du som är vår höfding. Jag har varit ärelysten, jag har varit hämndfull; men förbjuda vil våra lagar ärelystnaden, förbjuda de hämnden? Om jag begått fel, har jag ej godtgjort dem? — Det är sannt, sade Amri. — Jag har rättighet att stöta till; om min lyftade arm nedfaller, om jag gifver min fiende nåd, hvad skall du göra för mig. — Jag skall göra dig till stammens drottning, sade Amri. Zingaran reste sig triumferande och bortkastade sin dolk. Amri tog henne vid handen och sade? — Bugen er, detta är er drottning! Hon vacklade; under det han uppehöll henne i sina armar sade hon med döende röst: — Ah! du hade då anat att jag älskade dig alltsedan den dag då du räddade min skönhet.