Göteborgsposten – 8 juni 1864, sida 3

IIvarjehanda. Haydns hufvudskål. I Wien har nyligen bildats en komite i ändamål att uppresa ett monument åt tonsättaren Joseph Haydn framför kyrkan i den församling, der han hade sin bostad. Haydns lik var i flera år begrafvet på en kyrkogård i en af Wiens förstäder, ända tills år 1820, då furst Paul Esterhazy med vederbörandes tillstånd lät uppgräfva hans dödliga qvarlefvor och bisatte dem på en af sina domäner, Eisenstadt. Vid uppgräfvandet befanns att endast bålen förvarades i kistan, hufvudet felades och anställda efterforskningar ledde icke: till något. resultat. Emellertid lärer det nu vara uppdagadt både på hvad sätt Haydn mistat sin hufvudskål och hvarest den för närvarande finnes. En viss Peter, direktör vid ett österrikiskt straffängelse, lärer ha varit den förste, som lade sig till den ryktbare musikerns hufvud. I sitt testamente, upprättadt år 1882, berättar han hela förloppet och bestämmer derjemte ganska noga, huru med den stulna skatten efter hans död skall förfogas. Emedan han var en entusiastisk anhängare af Galls frenologiska system och sjelf hade en utvald samling cranier, intogs han af ett häftigt begär att äfven komma i besittning af Haydns skalle. För detta ändamål hade han mutat dödgräfvaren, och 8 dagar efter Haydns begrafning begaf han sig tillika med sin vän Rosenbaum, sekreterare hos furst Esterhazy, och ännu två bekanta en stjernlös natt till kyrkogården. Grafven och kistan öppnades, Haydns hufvud skiljdes med ett raskt snitt af en skarp knif från bålen och fördes af Peter till hans hem, Hela veckor igenom blekte och preparerade Peter nu hufvudskålen i sin trädgård, hvarefter han förvarade den i ett prydligt sarkofagformigt skrin. Då Peter efter flera års förlopp blef nödsakad att skilja sig från sin frenologiska samling, fördelade han den ibland sina vänner. Haydns. hufvudskål skänkte han åt den ofvan omförmälde Rosenbaum. Just vid denna tid var det som polisens efterspaningar efter hufvudskålen började och det först hos Peter, hos hvilken polisen fått nys om att den skulle finnas. Peter upplyste dock polisen om att icke han, utan Rosenbaum, nu vore i besittning af den eftersökta skatten. Rosenbaum hade emellertid i rättan tid blifvit underrättad om den förestående husvisitationen och hunnit att taga sina försigtighetsmått. Hans fru hade nemligen dolt skrinet, med den dyrbara hufvudskålen, i sin madrass och derefter lagt sig sjelf till sängs. När sedermera en fullmäktig från furst Esterhazy nedlät sig till att formligen bönfalla hos Peter om utlemnandet, aflemnade Peter och Rosenbaum först en skalle, hvilken de påstodo vara Haydns, en anatom förklarade dock efter en noggrann undersökning att denna tillhört en knappt 20-årig person, då deremot Haydn vid sin död var 77 år gammal. Äfven skallen N:o 2, som af dem utlemnades, var heller icke den rätte, men blef det onktadt begrafven i Eisenstadt jemte Haydns öfriga qvarlefvor. Den äkta behöll Rosenbaum ända till sin död, då han skänkte Peter den tillbaka med uppdrag att han efter sin död skulle testamentera den till det kejseriga musik-konservatoriet i Wien. Oaktadt nu Peter ett skriftligt testamente skänkte den åt konservatoriim, gaf han den dock före sin död åt sin läkare, hvilken skänkte reliken åt ett af Europas mest framstående inatomiska instituter, i spetsen för hvilket står en betant vetenskaplig personlighet. Der befinner sig hufrudskålen ännu i dag. ————