Göteborgsposten – 8 juni 1864, sida 2

ton skulle ej kunnat redogöra derför. Denno man gick rakt fram till läkaren och yttrade: — Ni bar gjort orätt i att taga så många försigtighetsmått, doktor, att aflägsna den aflidnes tjenare och slägtingar och att skilja er från er vän, Jean de France. — Sir Robert Walden! mumlade Bolton, som anade en omätlig fara. — Jag sjelf, svarade baroncten, med olycksbådande lugn. — Ni har tagit edra försigtighetsmått, fortfor han, men ni har glömt att stänga denna dörr. Bolton hade lagt handen på sitt värjfäste. Baroneten drog långsamt sin värja. — Nu, återtog han, måste jag hafva denna flaska eller ert lif; ty jag vill ej att den falske markis Roger Asburthon står upp igen. IIan gick med blottad värja mot Bolton, som knappt fick tid ställa sig en garde. Då uppstod en förbittrad, on förfärlig strid; en tyst strid utan annat buller än det som förorsakades af de båda motståndarnes andedrägt och korsandet af deras klingor. — Om han dödar mig, tänkte Bolton, är det förbi med Roger. Denna tanko fördubblade hans krafter och hans mod; men sir Robert Walden var en af de fruktansvirdaste fäktare i de tre konungarikena, och han hade svurit att döda Bolton och krossa flaskan. Plötsligt uppgaf Bolton ett anskri, ett förskräckligt, ett förtviflans anskri. Hans värja hade sprungit i två bi