Göteborgsposten – 7 juni 1864, sida 2

— Ja, ers höghet. — Hade lord Asburthon en son? — Ja, ers höghet. — Och denne son är död? — Jag vet icke, sade negern. Vid detta oväntade svar tog sir Robert Walden ett steg framåt. — Men, eländige, har du icke sagt mig ... — Jag har sagt ers nåd, sade negern långsamt, att lord Asburthons son blef sjuk efter att ha fått ett ormbett. — Du har sagt mig att han var död! — Ursäkta, ers nåd, om han dött, vet jag ingenting derom, ty jag blef afskedad samma dag han fick ormbettet. Sir Robert Walden uppgaf ett rop, blef likblek och förde handen till sin panna. — Se så! sade prinsen leende, lugna er herr markis Roger Asburthon, jag har nu bevis på att sir Robert Walden blifvit tokig. Beträffande negern gick han derifrån, i det han mumlade: — Jag sade en lögn, men den man som gjorde mig ett tecken att tiga, har för femton år sedan ryckt mig ur de indiska stryparnes händer, och jag borde lyda honom.