De tyska trupperna i Jutland bete sig fortfarande derstädes, som om alldeles ingen vapenhvila funnes. De uppträda gentemot befolkningen med en myndighet som om de vore dess herrar och tillåta sig fortfarande att på det mest ogenerade sätt arrestera embetsmän, hvilka ej begått någon annan förbrytelse, än att de gjort sin pligt och uttört de befallningar, som de erhållit af danska regeringen. Ej ens den danske regeriugskommissariens befallning om att sluta med rekryternas inkallande har kunnat befria de embetsmän, som arresterats, derföre att de utfärdat pass till det inkallade manskapet, och Randers rådhus tyckes efter hand skola förvandlas till ett preussiskt statsfängelse på jutländsk grund. Besynnerlig, för att icke säga löjlig, är den ifver, hvarmed de tyska trupperna i Jutland förfölja de danska flaggorna der i landet. Öfverallt måste de nedtagas, men öfverallt hissas de åter upp, tills militärmyndigheterna tvingar att nedtaga dem.