Göteborgsposten – 3 juni 1864, sida 2

— Ja, min fru. — IIvilket bevis har ni då? — Jag har träffat på en gammal tjenare som varit hos den aflidne markis Asburthon, en neger som vaggade lille Roger, er verklige son. — Och denne man... — Denne man försäkrar att det olyckliga barnet, aftonen af den dag då jag dödade den nedrige sir Jack, fanns död i sin vagga, ur hvilken framkröp en al de i Indien mycket vanliga svarta huggormarne. — Och barnet var verkligen dödt? frågade lady Cecily med darrande röst. — Ja, min fru — 0, min Gud! denne man ljuger kanhända? — Han talar sanning. Lady Cecily kunde ej återhålla sina tårar. — Men om nu Roger icke är... min son... Han är det icke. i Hvad tänker ni göra? j : — Jag ämnar hos konungen begära, att markis Lionel Asburthon far äutertaga sin samhällsställning. — Och Roger, hvad skall blifva af honom? — Hvad som blir af folk af hans stam. Han skall: gå och söka sin lycka fjerran ifrån England. ; : — Oh! nej, aldrig! utropade lady Cecily, ty om han också ej är min son, älskar jag honom dock som en sådan. Ack, ni vet ej allt, jag inser det, då ni visar er så oförsonlig ... ni vet ej att han stod i begrepp att döda