Göteborgsposten – 2 juni 1864, sida 2

der och godtgjort alla era fordringsegare, undantagande den som ännu i afton lät förfölja er, hvilken skall blifva godtgjord i morgon bittida. — Och hvem har på detta sätt betalt mina skulder? utropade prinsen med misstänksam stolthet. — Personer som äro er tillgifna. — Ni, kanhända? — Jag. — Hvem är ni då? Prinsens blick tycktes vilja tränga till djupet af denne mans själ. — Mitt namn skulle lemna er föga upplysning, ers höghet. — Men jag vill veta det. Den okände bugade sig. — Jag kallar mig OSmany, sade han. Osmany bedrog sig: prinsen hade hört talas om honom. — Ni är den nabob som lairden Mac Gregor gjort till sin arfvinge? — Ja, ers höghet. — Och ni har betalt mina skulder? Osmany bugade sig. Den förvånade prinsen betraktade honom alltjemt. — Ni är då mycket rik? sade han slutligen. — Icke jag, ers höghet. — Hvem då? — En förening som jag renresenterar, ett sällskap. — Hvad är detta för ett sällskap?