Göteborgsposten – 2 juni 1864, sida 2

— Tala! — Det är att den djupaste tystnad iakttages rörande vårt möte. — På min furstliga ära, jag skall tiga; ni hör Del ton, yttrade prinsen i det han vände sig mot öfversten, det stumma och förvånade vittnet till detta uppträde. Öfversten höjde hufvudet till tecken att han förstått. — Och nu, tillade Osmany, önskar väl ers höghet återvända till S:t James: — Ja, visserligen! svarade prinsen. Osmany ringde på en klocka; en dörr öppnades då, och en person inträdde: det var en man af jättelik växt. — Se här, sade Osmany, är en man som representerar mig på Londons gator; med honom kan ers höghet gå öfverallt. Då prinsen återkommit till S:t James palats, faun han till sin stora förvåning en bundt panper på ett bord i sin sängkammare. Han hade likväl ej stannat på vägen, han hade kommit direkte från Osmany till S:t James palats. Emellertid hade pappersbundten kommit före honom: der funnos räkningarne från hans furnissörer och alla hans utgifna reverser qvitterade. — Denne man är då en trollkarl? frågade han. Prinsen lade sig, men sof ej på hela natten; ända tills morgonen försökte han förgäfves att besvara denna fråga: — Hvad väntar han af mig, denne man som gjort mig en present af sextusen pund?