Göteborgsposten – 2 juni 1864, sida 1

mig för att framdeles kunna gå in och ut vid hvilken timma om natten eller dagen som helst. — Ah! Skulle det vara möjligt! Mina fordringsegare skulle då lemna mig i fred? — Ja, min furste. — Aha! ni är då en trollkarl? sade Delton. — Något litet. — Nåväl! sälj mig er metod, min vän, och på min furstliga ära, ni skall ej ha att göra med en otacksam. — Ers höghet skulle då ha förtroende till mig? — Ja, svarade prinsen. — Må ers höghet då komma med mig. Under detta samtal hade de lemnat Londonerbron bakom sig och inträdde nu i de vackrare qvarteren af den stora staden. Den okände gick förut med hastiga steg. Prinsen och öfverste Delton följde. Efter en fjerdedels timma stannade alla tre framför porten till ett litet hus af hyggligt utseende. — Det är här, sade den okände. Han ringde. Huset var mörkt och syntes öfvergifvet. Emellertid kom en gammal qvinna och öppnade, och då hon såg mannen med blusen helsade hon med vördnad. — Det är någon förklädd adelsman, tänkte prinsen. Han inträdde i huset efter den okände. Denne lät honom gå igenom en korridor, stiga uppför en trappa, stötte upp en dörr framför sig och införde honom i ett temligen rymligt rum, hvars möblering och inredning tillkännagåfvo att det var en handlandes affärsrum. Den