Göteborgsposten – 2 juni 1864, sida 1

lagd flicka gå förbi, som på hutvudet bar ett blått hårnät? — Det är fullkomligt sannt. — Det är systern till den qvinna jag älskar, sade mannen med blusen kallt. Men om ers höghet har något undseende för den man som räddat honom från the Queens bench — Prinsen lät honom ej tala ut: — Det är nog, sade han, och huru mycket det än kostar på mig, skall jag ej fullfölja äfventyret längre. Jag är lättsinnig, jag är en spelare, jag är fördjupad i skulder; men var lugn, min vän, jag är af ädelt blod: jag gifver er mitt ord på att jag ej skall försöka förföra denna unga flicka. — Tack, min furste. — Nu, tillade konung Georgs son, då min nattliga promenad ej har något mål, skall jag begagna mig af ert anbud; följ mig tillbaka till S:t James, ni, inför hvilken polisvakterna rygga tillbaka. — Jag står till ers höghets tjenst. Alla tre började röra sig framåt. — Vet ni, sade prinsen, att ni är i besittning af en rätt vacker makt, min vän. Der en konungason ingenting förmår — — Förmår jag ju allt, är det icke så? svarade den okände småleende. — Jo visst. — Det fordras blott att ers höghet anförtror sig åt