L——k —————— kättegangsoch bolissaker. Poliskammaren. Inför polisens dombord stod igår en elfva års pojke, anklagad för fickstöld. Oäkta son till en qvinna vid namn Bergman, hade gossen vid modrens giftermål blifvit adopterad af dennas man, som dock icke lyckats att hos honom inplanta goda seder. Enligt hvad som npplystes lärer pojken, som har ett högst fatalt utseende, länge gått omkring bär i staden och snattat samt äfven tiggt, ehuru han ej tycktes ha behof af detta senare och naturligtvis ännu mindre af det förra. — Vid det tillfälle då pojken råkade fast för sina snatterier, hade satt sig bredvid en person vid namn Jonsson, som lärer gå omkring och sälja något slags kram, då denne befann sig uppe vid jernvägen för att invänta ett bantåg. Pojken passade på ett tillfälle när han var obemärkt och tillegnade sig Jonssons portmonnä, som låg i en af dennes rockfickor. J. bemärkte tillgreppet, men då pojken fann detta tog han till fötterna. Han blef dock snart upphunnen, men hade under tiden lyckats undangömma portmonnäen, såsom han uppgaf, under en trappa. Vid efterseende fanns ingen portmonnä på det uppkifna stället. För att förklara detta, uppgaf den unge brottslingen, att han trodde det en annan person, som han namngaf, borttagit portmonäen. Denna historia förbättrade han dock i poliskammaren så till vida som han bestämdt sade sig ha sett den uppgifne personen ha tagit portmonäen från gömstället under trappan. För öfrigt uppgaf gossen att han af en annan pojke skulle ha blifvit narrad att tillgripa något ur J:s ficka. Först hade det varit fråga om att han skulle lägga sig till en knif som J. hade i sin ficka; men då J. händelsevis upptog knifven för att sjelf begagna den, hade den andre pojken uppmanat honom att knipa J:s portmonä. För inhemtande af vidare upplysningar uppsköts målet på åtta dagar.