Göteborgsposten – 1 juni 1864, sida 2

släppte i fallet sin värja. I samma ögonblick omfattades han af två starka armar, och Delton, som på samma sitt snafvat, blef likaledes gripen om lifvet och satt ur stånd att komma till pringens hjelp. Det hinder som hejdat prinsen och hans adjutant, var ett litet rep som var spändt tvärs öfver gatan. Nu närmade sig gestalterna ånyo och prinsen såg sig omgifven af ett dussin välbeväpnade personer. Den ene af dessa personer visade sig vara en oflicer vid handelspolisen, en sorts agent som har till sitt speciela uppdrag att fasttaga gäldenärer och föra dem i fängelse. — Eländige! utropade prinsen ursinnig, ni skola med edra hufvuden få betala denna oförskämdhet. — Mitt hufvud sitter lika säkert fast på mina skuldror som det är säkert att ni är hans konglig höghet kronprinsen. — Huru, skurk! utropade prinsen, du känner mig och vågar... — Det är icke jag, ers höghet, det är parlamentet. Den blifvande konungen af England förestillde sig att handelspolisens agent ej vore omutlig, och han räckte honom sin börs: — Tag, sade han. Agenten skakade börsen som om han velat skaffa sig reda på antalet af de guldmynt den innehöll, derefter lemnade han den tillbaka. — Jag tror, sade han, att ers höghet misstager sig. — Hvad vill det säga, skurk? . — Ers höghets börs innehåller blott ett tjugotal gui