Göteborgsposten – 1 juni 1864, sida 2

att knäfalla för hans höghet, som på min förbön kanske rill förlåta dig. Prinsen var utom sig af förvåning. Handelspolisens agent böjde ett knä och stammade helt darrande några ord till ursäkt. Gå, och tag med dig dina handtlangare, befallde mannen med blusen. Polisvakten lät detta ej upprepas två gånger. Han gjorde ett tecken till sitt folk, helsade och aflägsnade sig skyndsamt. Om två minuter voro alla dessa män försvunna liksom ett rökmoln, bortblåsta af en vindfläkt, och prinsen och hans adjutant befunno sig ensamma med denne okände som utöfvade ett sådant inflytande på handelspolisens agenter. Denne man helsade då ånyo på prinsen och yttrade: — Värdigas förlåta mig, ers höghet, att jag ej infunnit mig i tillräckligt god tid för att hindra dessa eländiga ... ; — Vid djefvulens horn! afbröt prinsen som började återkomma från sin förvåning och med nyfikenhet betraktade sin räddare, hvem är ni då, min herre, ni som har makt att få den ende man att rygga tillbaka, hvilken annars aldrig ryggar, en handelspolis-agent? — Jag har gjort denne man några tjenster, svarade den okände blygsamt; han var mig förbunden. (Forts.)