Göteborgsposten – 1 juni 1864, sida 2

Öfverste Delton gjorde på samma sätt och hade till och med snart lyckats kullslå den af agenterna som tagit honom om strupen, ty han var begåfvad med en herkulisk etyrka. I detta ögonblick återljudade snabba men regelbundna steg på något afstånd derifrån. — Hitåt! Hjelp! ropade prinsen som trodde sig känna igen en militärs gång. Stegen blefvo snabbare, och en man visade sig. — Hvem ropar då på hjelp? frågade en klar och välljudande stämma. — Jag, svarade prinsen, jag Georg af England, som man vågat bära hand på. Mannen närmade sig, och vid åsynen af honom gjorde agenten en rörelse af förvåning. Det var en man af hög växt, klädd i en matrosblus, hvilken han tycktes bära som förklädnad, en sådan ädelhet låg i hans ansigte och så gentlemannalikt var hans sätt att föra sig. Han aftog sin vaxdukshatt och helsade vördnadsfullt på prinsen. Derefter kastade han en kall blick på polisvakten. — Huru! skurk, sade han, du vågar bära hand på hans höghet? — Vår beherrskare! mumlade agenten. Derpå stammade han helt högt: — Ursäkta mig, men jag lyder de befallningar jag fått. — Du har inga andra befallningar att mottaga än af mig, svarade mannen med blusen, och jag befaller dig