General Hancock ändrade under natten mellan onsdagen och thorsdagen sin ställning från högra till venstra flygeln af nordarmåens linie, och vid dagbräckningen thorsdags morgon (d. 12:te) angrep han Lees högra flygel. Berättelserna variera om framgången af försöket. De första berättelserna angifva, att Hancock lyckades kringgå högra flygeln, bemäktiga sig 25 kanoner och tillfångataga 3,000 man, bland hvilka trenne generaler, Men striden, som börjades kl. 4 f. m., fortfor hela dagen och längs hela linien med omvexlande lycka. Angreppet tycktes för sydtrupperna varit en öfverråskning. Vigtigast är emellertid, att nordtrupperna på ingen annan punkt rönte framgång, att deras angrepp mot Leees center och venstra flygel blefvo öfverallt med stor manspillan tillbakaslagna och att vid mörkrets inbrott sydtrupperna fortfarande innehade sin ställning i fronten af Spottsylvania Court House. Denna position innehade Lee ännu kl. 8 på måndags morgon (d. 16:de), hvarföre vapnen således hvilat under pingsthelgen. Grant hade förhindrats från att rycka fram genom starkt regnade under fredagen, lördagen och söndagen, och man trodde äfven att han nödsakades invänta förstärkningar. 50,000 man friska trupper sägas ha skickats till hans undsättning. På måndags eftermiddag och under aftonen samma dag stodo dock några skärmytslingar mellan de båda armåerna, hvilkas linier likväl förblefvo oförändrade. Under det Grant med hufvudstyrkan af nordarmeen söker att genom angrepp norrifrån med öfverlägsna krafter tränga sydtrupperna mot centralpunkten Richmond — hvilken afsigt ännu icke kan anses krönts med lycka, fastän Grant dock lyckats komma Richmond närmare än någon annan nordgeneral före honom — är nordgeralen Butler sysselsatt med ett kombineradt framträngande mot Richmond från sydost. Han hade lyckats från Fort Monroe, der James River (vid hvilken Richmond, Sydstaternas hufvudstad, som bekant, ligger) faller uti Uhesapeakviken, med 25 å 30,000 man gå uppför floden och genom skendemonstrationer vid Vorkfloden vilseleda emot honom stående sydtrupper samt d. 6 maj framtränga utan motstånd till City Point, vid Appomatoxflodens utmynnande i James River, några mil sydost om Richmond. Enligt rapport från Butler af d. 9:de, hade han redan då hunnit att säkert förskansa sig i Bermuda lastageplats ännu närmare Richmond och derifrån trängt vidare framåt till Drury Bluff och Turkey Island Bend, under det afdelningar af hans kavalleri, under general Sheridan, förstört jernvägsbroarne ofvanoch nedanom Petersburg samt afskurit en del af sydgeneral Beauregards trupper från förbindelsen med Richmond. Härefter hade Sheridan framträngt ända till Richmonds yttre försvarsverk, der han angreps af sydgeneralen Stuarts kavalleri och kastades tillbaka in på Butlers linier vid Turkey Island Bend med en förlust af inemot 1,000 man i döda och sårade. Enligt senare officiela rapporter från Butler, blef den under en af hans underbefälhafvare, Baldy Smith, stående styrkan, hvilken skall hafva framträngt nära intill Fort Darling, ett af Richmonds utanverk, under ett tätt snöfall öfverrumplad af sydtrupperna och med stor förlust kastad tillbaka från sin ställning. Hans skingrade afdelning samlade sig dock åter och sydtrupperna återvände till sina försvarsverk. Butler sjelf angreps samtidigt och måste draga sig tillbaka till sina förskansningar vid James River (Bermuda?) Sydtrupperna hafva således ännu hittills lyckats att äfven från denna sida hämma nordarmeens framryckande och skydda Richmond. Huruvida de skola lyckas derutinnan i längden, derom är för tidigt att döma, ty om de än kämpa med lejonmod och med den kratt, en försvarande armå har, synes dock nordarmeen nu vara bättre ledd än förut och utmärka sig för vida större energi. För att afskära Lee från hvarje utsigt till erhållande af förstärkningar, har äfven nordgeneralen Sherman vid Chattanooga (nära gränsen mellan Tennessee och Georgien) börjat sina operationer. Han framryckte d. 4 maj mot Tunnell-Iill, fem engelska mil norr om Dalton (i norra spetsen af Georgien), under det MÖPherson, som för befälet öfver hans kavalleri, öfver Villanan och Resaca (således i en svängning öfver Alabamagränsen) gjort en diversion mot Rome i nordvestra delen af Georgien, nära gränsen till Alabama, hvilken plats genom en bibana står i förbindelse med ljernvägen till Dalton. Genom denna flankrörelse tvangs sydgeralen Johnstone, som har befälet i Georgien och hvars arme det synbarligen är Shermans afsigt att upprifva, att fredagen d. 6 d:s på natten utrymma Dalton. D. 7 kom det till en träffning mellan dessa båda generalers arm6er, hvilken fortfor äfven på söndagen d. 8 och hvari Sherman, enligt eget meddelande, förlorade 3,000 man i döda och sårade. Sydgeneralen Johnstone måste