Göteborgsposten – 31 maj 1864, sida 1

i staden snufva och hosta, kunde behaga prinsen, och att han föredrog den framför solljuset. — Brrr! sade Delton, det är horribelt kallt i afton. — Också, svarade prinsen, hoppas jag att mina kreditorer äro i sina sängar. — Det är temligen sannolikt. — Tror du att någon sett oss gå ut, min gode Delton? — Palatsets omgifningar voro folktomma, ers höghet. — Du lugnar mig. — Men, återtog Delton, vågar jag göra er en fråga? — Tala. — Är det blott och bart kärleken till friska luften, som förmått ers höghet att gå ut på en dylik tid? — Nej. — Ah! — Jag är kär, sade prinsen. — Det händer er ofta, ers höghet. — Ack! men nu är jag kär, som jag aldrig förut varit det. — Skola vi sjunga en romans under hennes balkong? — Hon har ej någon balkong. — Bah! utbrast Delton, alla hoteller i London ha balkonger. — Hon har ej något hotell. — Det är då en borgarqvinna, någon vacker hustru till en otäck köpman? — Mindre än så. — Äh! ers höghet. (Forts.)