Göteborgsposten – 30 maj 1864, sida 1

— Dottren af zigenaren Nathaniel! Lionel sänkte hufvudet, tillintetgjord af denna blick och dessa förkrossande ord. FEMTE AFDELNINGEN. IL En månad hade förflutit sedan de händelser vi sist berättat. Höstens kyla och fuktighet hade efterträdt den qväfvande hetta, som under sista delen af sommaren trycker London. Det var under en af dessa oerhördt dimmiga nätter, under hvilka inga vagnar kunna fara fram, och lanternorna äro utan nytta. De sällsynta vandrare som voro ute framskredo med yttersta försigtighet, i det de höllo sig utefter väggarne och hade ögonen fästade på gatlyktorna, hvilka sågo ut som rödaktiga punkter, till hv ilka det är omöjligt att beräkna afståndet. Två personer, insverta i kappor och med hattarne neddragna öfver ögouen, trädde emellertid raskt ut genom en af grindarne till S:t James och gingo framåt med raska steg, i det de fördjupade sig i Londons gator såsom personer, hvilka voro vana att vandra i mörkret. — Ers höghet, sade den ene af dem, jag tror att vi ej löpa någon risk denna qväll. I (Forts.)