Göteborgsposten – 30 maj 1864, sida 1

mantlar som blott ofullkomligt dolde den kungliga armåens uniformer. Sakristanen nalkades dem och sade: — Önskar ni något? Den ene af dem svarade: — Vi vilja bedja. Den vördige Kilworth, som hört detta svar, sade helt högt: . — Guds hus är öppet för alla hans barn. Fremlingarne upprådde det mörkaste hörnet af kyrkan och knäböjde andäktigt. Straxt derefter anlände miss Ellen och Lionel, åtföljde af tjenarne i det hvita huset; de båda unga personerna sågo ej fremlingarne och gingo att knäböja framför altaret. Miss Ellen var strålande; ännu några minuter och den ärelystna flickan skulle se sin dröm gå i fullbordan, hon skulle blifva hustru åt Lionel, den blifvande markisen af Asburthon, den blifvande pären af England. Den vördnadsvärde presten steg ned utför trappstegen till altaret och nalkades de blifvande makarne, i det han uttalade den öfliga formeln: : — Finnes det någon här, som sätter sig emot detta giftermål mellan Lionel Asburthon och miss Ellen Walden. I En röst svarade då: — Jag! ; Och Lionel och miss Ellen sågo skälfvande en man uppresa sig och nalkas till midten af kyrkan. I Denne man var zigenaren Nathaniel. — Ni? ... sade pastorn förvånad, under det miss