ar att förakta och den charmante, ci-devant baronen sitter nu väl förvarad i fängelset i Franklurt. Under sitt vistande i London ty kes han ha gjort goda affärer, ty då han så plötsligen greps, innehade han öfver 20,000 fres i guld, oberäknadt den präktiga garderoben, som förvarades i kappsäckarne i Russischer Hof. En ny Robinson. En dag i sistl. April månad såg man gensdarmeriet i Vaucluse eskortera genom staden och ned till jernbanestationen en mulatt med jättelika former. Denne individ var född på Martinique, men hade tillfölje at en be sången förbrytelse blifvit dömd till förvisning till å redde han sig tillfälle att rymma i December sistl. år. Omständigheterna vid hans flykt äro af en så utomordentlig natur, att denne man måste förutsättas ega ett öfvermenskligt mod, som gör honom värd ett bättre öde. Efter att ha sluppit undan från fängelset i Cayenne, måste han simma öfver ett vattendrag, nära en sierdingsväg bredt för att uppnå en liten holme, hvarest han förgäfves sökte sätta sig i vesittning af en indiansk båt. I 8 dagar lefde har på denna lilla o af! rötter och blötdjur. Af en slump hittade han ändtlisen en dag en jagtknif, af hvilken han betjenade sig för att alskära en trästam, som han derefter jemnade och förändrade till en slags timmerflotte. Med denna gaf han sig derpå ut på det vida hafvet; en oundviklig död tycktes vara det öde, som väntade honom, men för att återvinna friheten trotsade han allt. Till segel begagnade han en gammal hängmatta och hela hans roviantförråd för hela den långa resa, han hade framr sig, var litet majsmjöl, som han fråntagit indianerna. Utan kompass, hade han endast stjernorna till vägvisare. Ingenting af allt detta förmådde Ilkväl att afskräcka honom, hvarken hunger, törst eller oväder; de skepp, som kunnat skada honom, undgick han lyckligen och efter en seglats af 45 dagar uppnådde han, utmattad af svält, köld och ansträngningar, nästan naken, Boulogne-sur-mer. Här väntade honom nya olyckor. Den förste person han mökte var en sergeant vid gensdarmeriet, som bemäktigade sig hans person och på nytt öfverlemnade honom i rättvisans händer Myndigheterna skaffade honom de nödvändigaste klädespersedlarne och en insamling, som genast föranstaltades till hans förmån, inbragte en summa af 30 fres. Han var nu på väg till galererna i Toulon, hvarifrån han förmodligen ännu en gång skall inskeppas till Cayenne, såvida icke en högre vilja, i betraktande af det underbara i hans flykt, annorlunda beslutar. En tysk furste i lifsfara. Hertigen af Mecklenburg-Schwerin, hvilken som amatör åtföljdt preussiska armåen till Danmark, företog nyligen en utflykt från Viborg till häst och lät vid Asmildkloster sin häst gå ut ett stycke i vattnet för att dricka; mer denne blef på en gång bångstyrig, gjorde ett häftigt språng åt sidan och sjönk ner i ett hål, hvarvid den ndle hertigen ramlade af och ett, tu tre voro både H K. H. och hästen försvunna. Händelsen aflopp dock till slut icke värre än att den förre efter en kort stunds uppehåll i Neptuni rike åter visade sig på vattenytar och lyckades utan hjelp att ta sig i land. Detsamma lyckades slutligen äfven för hans fyrbente kamrat i olyckan. Betaldt, qvitteradt. Då preussarne i Århus infunno sig hos en af stadens förnämsta manufakturister och reqvirerade ett betydligt parti lärft, var denne så ovanligt ferm med att utlemna det begärda att preussarne studsade. Då de slutligen frågade honom om orsaken dertill svarade han leende: Jo det skall jag gerna säga. Det lärft, som ni mina herrar erhållit, är schlesiskt lärft, hvilket jag naturligtvis icke betalar till vederbörande hus. Efter den betan har preussarne vaktat sig för att reqvirera lärft hos den herrn