Göteborgsposten – 26 maj 1864, sida 2

den skall, jag betviflar det ej, ha godheten bekräfta sanningsenligheten deraf. Sir Robert betraktade Roger, som nu vände sig direkt till baroneten med följande ord: — Min bäste sir Walden, ni kan berätta för konungen att ni var en vän till min aflidne fader, lord Asburthon. — Det är sannt, sade baroneten. — Att min far, fortfor Roger, missledd af falska underrättelser, trodde sin hustru, lady Cecily, vara brottslig och höll sig skiljd från henne, liksom följaktligen äfven från min yngre bror. Lady Cecilys farhågor med afseende på detta barn, för hvilket hon fruktade lord Asburthons blinda vrede, voro så stora, att hon utgaf denne son för att vara död. — Huru! sade konungen, skulle denne son ej vara död? — Nej, ers majestät. — Hvad har då blifvit af honom? — Han är kapten vid mitt regemente och jag kommer för att begära nåd för honom, ty det är hun, som, förblindad af kärlek till denna äfventyrerska, lemnat London och sitt regemente utan tillåtelse. — Eftersom det är er bror, markis, sade konungen med godhet, fritager jag honom för det straff, hvartill han gjort sig skyldig; vi ha beviljat honom permission på tre månader. Georg den tredje gjorde en helsning med handen som betydde afsked.