Göteborgsposten – 26 maj 1864, sida 2

han ser en stöt, på hvilken han räknat, plötsligen pareras. Emellertid blinkade han icke: — Efter det är ni som först berör dessa ämnen, mylord, sade han, finner jag att mitt uppdrag blir lättare. — Huru så, min herre? — Denna Cynthia, återtog sir Robert Walden, som sade sig vara er mor ... — Vidare? — Denna Cynthia, som bortfördes af föregifna vaktkarlar från Bedlamhospitalet finnes ej i detta dårhus. — Jag vet det. — Ah! ... Ni vet det? — Ja, jag låter henne vårdas af läkaren Bolton. — Ni tror då på hennes galenskap? — Jag tror derpå. Ett ironiskt leende sväfvade på sir Robert Waldens läppar. Men Roger förblef lugn. — Ni sade mig sålunda, återtog han, att ni lemnade London för fjorton dagar sedan? — Ja, mylord. — Ni har gjort en resa i Skotland, och, fortfor Roger, i det han lade tonvigt på sina ord, under vägen har ni talat med åtskilliga medlemmar af öfverhuset om en viss proskriptionslag, som ni tänker föreslå i parlamentet? — Kanhända ... sade sir Robert Walden i sin ordning. Roger var lugn och stolt som ett lejon i hvila. t — Min herre, sade han, hvart vill ni komma härimed?