Göteborgsposten – 26 maj 1864, sida 2

Båda gentlemanen bugade sig och gingo. — Ett ord mylord! sade sir Robert Walden till Roger, då de gingo genom det kungliga förmaket. — Fyra, om det behagar ers nåd, svarade Roger kallt. — Jag skulle önska ett långt samtal med er. Vill ni vara god bestämma, en mötesplats? Roger drog sir Robert Walden med sig in i en fönsterfördjupning och visade honom de stora träden i S:t James-,-parken. — Se, sade han, trädgården är öde. Der passar det förträffligt. — Må göra, svarade sir Robert Walden. De stego ned i trädgården och uppnådde en folktom alle. — Nu, sade Roger, är jag färdig höra ers nåd. — Mylord, återtog sir Robert Walden, för fjorton dagar sedan aflägsnade jag mig från London. — Efter en viss hemlighetsfull sammankomst i Hermelinklubben, tror jag, utbrast Roger torrt. Sir Robert Walden betraktade honom. — Aha! ni vet det? sade han. — Ja, svarade markisen högdraget, jag vet till och med att miss Elien och ni träffat på en viss zigenerska, kallad Cynthia, hvilken sade sig vara min mor. Dessa ord uttalade i iskall ton läto sir Robert Walden erfara samma intryck, som det slagskämpen erfar, då