Göteborgsposten – 25 maj 1864, sida 2

— Jag vet också det, ers nåd. Sir Robert gjorde en rörelse af otålighet. — Hvad kommer du då hit för? — Vänta, fullföljde zigenaren. Jag vet ännu mycket annat. — Du vet hvar hon kan vara? utropade baroneten fattande hans arm. — Alldeles, ers nåd. — Nå, tala då, olycklige! — Åh, sakta, ers nåd, fortfor zigenaren lugnt. Låtom oss börja med att uppställa våra vilkor. Då sir Robert Walden betraktade denne magre gubbe med de tunna läpparne, rörliga och skygga blickarne, insåg han att han ej med våld skulle kunna få veta någonting af honom. — Tala, upprepade han, på förhand besluten att höra honom till slutet. Nathaniel återtog: — Topsy är ej mera i London; hon har rest bort med en vacker kapten, för hvilken ers nåd, efter hvad det tyckes, mycket intresserar sig, och med hvilken hon skulle gifta sig. — Oh! utropade sir Robert Walden, det skall ej bända! 1 — Ers nåd värdigas ju ej att höra mig ... — Jag tror mig ana, mumlade sir Robert Walden, du vill sälja hemligheten om din dotters tillHyktsort? Nathaniel skakade på hufvudet. i