Göteborgsposten – 24 maj 1864, sida 3

28 från Amerika, den andra från norra Europa, den tredje från Indien, den sjerde från Kina eller Japan, eller kanske från Nya Zeeland. Den sista rapporten kom dock från Afrika... För mindre än tretio år sedan fanns ej långt från Lagos en stor porfyrklippa, hvilken var rik på stora grottor, de der tjenade som tillflyktssort för svarta banditti. Af något outredi skäl semigrerade dessa röfvare år 1825 till en ny slägerplats, och deras hålor upptogos omedelbart af mera oskyldiga innevånare. Olumo, såsom berget kallades, blef tillflyktsort för familjer, hvilka flydde för slafjägarne, och der uppstod snart en fri stad, nog stark att tillbakakasta från sina murar slafveriets skyddsI patron. Denna stats historia skall erinra mången läsare om Roms legendartade historia. Olumo kan mycket väl jemföras med Capitolium och bergshöjderna i dess grannskap med de andra klassiska kullarne, endast med den skiljnad att då dessa senare voro sju, de förra äro tjugo. Dessa höjder upptogos och befolkades den ena efter den andra med samfund af invandrare och flyktingar, tills de upprättade en stat, troligen ej mindre respektabel, än den Romulus grundlagt och Juvenalis skämtat öfver. De nya kolonisterna förde på ett verkligen klassiskt sätt med sig namn och traditioner från sina forna hem, befolkningen förstorades genom nya tillokningar, och till slut reste sig en stad, kallad Abbeokuta, omgifven af en mur, 15 fot hög och 15 engl. mil (2!(; sv. mil) i omkrets, med ej mindre sän 200,000 innevånare. Vi kunna bestämdt antaga, att Rom i 30:de året ab urbe condita ej var en så betydande plats. Genom en tillfällighet kom detta afrikanska underverk till allmänhetens kännedom. Dels i filantropiens intresse och dels i bomullsodlingens, ifrade en dag några personer i Lancashire efter att få Abbeokuta till säte för en diplomatisk eller konsularbeskickning. Det sålunda gynnade Abbeokuta är skådeplatsen för ifrågavarande historia. Konungen af Dahomey uppreste sig naturligtvis emot de principer, som uttalats i upprättandet af den nya staten. Den var i hans ögon lika förhatlig som någon konstitutionel regering i vissa delar af Europa, och då han för någon tid sedan besöktes af en engelsk officer, utvecklade han mycket logiskt och tydligt, kunna vi tro, de skäl, som drefvo honom till en expedition mot denna nya tillflyktsort för friheten. Han hade fattat sitt beslut (den afrikanske Wilhelm Eröfraren) och Abbeokuta måste undertryckas. För omkring två månader sedan bröt expeditionen upp från Abomey (konungens hufvudstad). Konungen anförde en 10,000 man (och qvinnor) stark arme, och ett artilleri om trenne sexpundingar, med hvilken styrka han syntes utanför Abbeokuta d. 16 mars. I. Mtis elit-trupper utgjordes af qvinnor: verkliga stridsamazoner, hvilka bildade sjelfva anfallskolonnen och slogos med den mest beslutsamma tapperhet. Då anfallssignalen gafs, rusade dessa qvinnor upp på muren lika furier. En utaf dem, hvars venstra hand höggs af, då hon klättrat upp på bröstvärnet, dödade med den högra handen sin motståndare, innan hon slungades tillbaka i löpgrafven. Det är förvånande, att konungen med sådana trupper och en så stor styrka lidit motgång. Egbas, såsom Abbeokutas innevånare kallas, hade blifvit varnade och voro förberedda på att motstå inkräktarne. De emottogo med en häftig eld angreppskolonnen, tillbakaslogo den framryckande armeen och förföljde den skoningslöst Till slut lemnade den grymme konungen efter sig 3,000 män och qvinnor af sina trupper — 1,000 man löda och 2,000 fångar. En större motgång ar ej drabbat monarkien under de sista 12 åren. — — Mo 2 AA, — — Om konungen af Dahomey verkligen yckte emot Abbeokuta i slafveriets intresse ch i afsigt att förstöra ett fritt samfund, kan triden hädanefter förtjena att ihågkommas såom ett slags Marathon. Vi kunna gå litet ängre och säga, att om Abbeokutas historia r riktigt berättad, öppnar den en bättre utigt för civilisationen i Afrika än någon föresående. Den afrikanska racen måste ha större örmåga af sjelforganisation än man skulle tro, lå städer kunna på detta sätt växa upp å lafkusten. Ett dussin Abbeokutas, förenade om hansestäderna, skulle snart kunna stifta agar för både Dahomey och Ashantee och öra dessa landsdelar inom civilisationens rånärken. Sådant har det första stadiet af naional uppblomstring ofta varit; och om det kulle visa sig vara sådant äfven på kusten f Guinea, skall detta nederlag, som konunen af Dahomey lidit, beteckna en märklig eriod i negrernas historia. Då en liten fri stat af svarta i det ofta de red så öfvermodigt medlidande betraktadel Sifrika kan lyckas att med framgång motstå n grym och vida mäktigare granndespot samt Ilbakaslå hans armåer, eger man då rätt att) st isströsta om frihetens seger i det civilise-hå ide Europa, verldsdelen med denna kankasi-(i ka race, som skall vara ämnad att daÖ (at. Zo8 HH c: —