Göteborgsposten – 24 maj 1864, sida 1

Valdets regemente. (Efter The Spectator.) En reaktion går vid denna tid öfver Europa, vida värre än den s. k. konservativa, hvilken icke heller var att prisa. Under flera år, allt sedan den generation, hvilken deltagit i revolutionskriget, började dö ut, hade ett eget slags veklighet smugit sig öfver allmänna åsigterna. Krig förklarades stridande mot humaniteten, styrkan benämndes barbarisk och den upplysta opinionen upphöjdes till menniskoslägtets högste domare. Verlden skulle styras af förnuftet, mildradt af känslan, och ett återvändande till den gamla satsen, att den starke har rätt, har blifvit förklaradt lika omöjligt som omoraliskt. Tillochmed de som icke trodde på krigens upphörande, föreställde sig att de skulle tillgripas blott såsom sista utvägen och hoppades på inskränkningar, hvilka skulle beröfva ett fälttåg hälften af dess fasor. En stor suverän, på en gång barn a revolutionen och militärandan, förklarade at veröfringarnes tid vore förbi, och drömmare började glömma att lagen, om den också äl grundad på förnuftet, likväl måste upprätt hållas genom styrkan. Särsekildt i England blef styrkan så skiljd från rätten, att fåstnin garne tillätos förfalla, talare förordade upphö randet af alla pinliga straff oeh moraliskt in