Göteborgsposten – 21 maj 1864, sida 1

När man i nästan alla tidningar, som utkomma inom Sveriges landamären läser annonser och berättelser om diverse slags osfentliga förlustelser för alla klasser och stånd under Pingstdagarne; när man erfar huru i Köpenhamn, hufvudstaden i ett land, der kriget med alla sina fasor härjande farit fram, man ändå varit betänkt på att under hvilodagarne bereda de arbetande klasserna angenäma och billiga förströelser, och med detta jemför hvad som inom vårt samhälle tills dato vidtagits i detta hänseende kan man med skäl framställa denna fråga: År detta ott samhälle, som i allt följer med sin tid: Och likväl ha icke röster saknats, som i denna fråga uttalat sig varmt och öfvertygande både inom stadssullmäktiges rådsförsamling och den offentliga pressen. Den talare, som inom stadsfullmäktige på det lifligaste påpekade den här rådande totala bristen på folknöjen, fällde dervid ett uttryck som måhända i mångens öron klingar som en paradox, men enligt vårt förmenande innehåller mycken sanning. Den verkligt glada menniskan är alltid god, yttrade han, och att så är fallet torde mången under lifvets vexlingar ha erfarit. Låtom oss derföre hoppas att långtifrån att gudsnådligheten och sirapismen måtte vinna insteg inom vårt samhälle, den åsigt, som vill göra hvilodagen icke blott till en andaktsdag utan äfven en dag för oskyldiga och