mankomst hos enkedrottningen, sällskapets beskyddarinna och ordförande. — Chefen för en af Stockholms äldre skeppsklarerarefirmor hr C. Wester har sistl Söndag aflidit. — I Iisdags på aftonen afgick ångf Hudiksvall för första gången i år till staden af samma namn. Danmark. De danska tidningarne uttala enstämmiga klagomål öfver de tyska truppernas i Jutland kränkande af de å konferensen ingångna ofverenskommelser. Danska Dagbladet för d. 17:de d:s säger: Vapenstilleståndets vilkor ha genast blifvit af Danmark uppfyllda. Blockaden blef ögonblickligen häfd, och våra örlogsmän, stora Joch små, hafva från alla håll samlats på Köpenhamns redd. Våra fiender, som hafva hela fördelen på sin sida, tyckas vilja visa verlden att då gräns sättes för de våldsamheter och röfverier, som beteckna deras krigförande, taga de sin tillflykt till ärelöst svek. Af de underrättelser från Jutland, som hit ingått under de sista dagarne, finner man, att den allierade armeen äfven efter d. 12 maj fortsatt sina brandskattningar och de skändliga plundringar hos enskilda personer, genom hvilka man vill indrifva, hvad kommunerna nekat betala; ännu d. 13:de bortröfvades hästar och kreatur, togos varor från butikerna, förölvades inbrott i packhusen. På några ställen har man visserligen upphört dermed, men man har förseglat varulagren, för att kunna som fyra veckor börja der man nu måst släppa. Reqvisitioner utskritvas utan betalning, endast I mot qvitton, hvilka skola honoreras efter krigets slut. Man fortfar med förstörandet af statens egendom, isynnerhet telegrafledningarne. linder läggas i vägen för posttörbindelse och fri samfärdsel. De militära autoriteterna tillsvälla sig alltjemt myndighet öfver landets lagliga administration och gifva konungens embetsmän besallningar. Förbud utfärdas, borgarena till efterrättelse, såsom emot hissandet af Dannebrogsflaggan. Med få ord: de tyska trupperna fortfara i alla hänseenden att bete sig som om fientligheterna fortfore, endast med den skilnad att de icke mera lossa något skott. Och det fastän Preussen och Österrike med vapenstilleståndet förbundit sig vatt icke hindra handeln, samfärdseln och administrationens regelmessiga gång, att ej utskrifva kontributioner, men deremot betala allt, hvad som lemnas de tyska trupperna. Dagbladet fordrar, att de danska ombuden å konferensen skola der högtidligt protestera mot dessa kränkningar af de ingångna öfverenskommelserna, och att danska regeringen skall, om de fortsara, återupptaga blockaden af någon större preussisk Östersjöhamn, t. ex. Stettin, hvilket bladet tror vara ett medel, som skulle säkrast och hastigast leda till vapenstilleståndets iakttagande af Preussen. Berl. Tid. säger, att de tyska trupperna börjat rycka norrut samt slå sig ned i städer och på platser, som icke tillhöra deras nuvarande positioner, hvilka Preussen och Österrike genom konventionen förpligtat sig att icke förstärka. Ringkjöbing har sålunda fått garnison af en österrikisk bataljon, och i Silkeborg har begärts qvarter för en preussisk jägarebataljon, hvilken skulle komma dit d. 15:de. I Viborg hafva preussarnes äfven under vapenhvilan fortsatta utpressningar medfört konflikter mellan de kommunala myndigheterna och det fientliga befälet. En korresp. på platsen skrifver derom under d. 14 d:s: Samtidigt med vapenhvilan har kriget utbrutit här mellan den befälhafvande generalen och ordf. i provianteringskomiten, dels derföre att komiten nekat utföra några reqvisitioner och dels derföre, att densamma från kl. 12 i dag, då vapenhvilan meddelades oss af den fientlige generalen, icke ville utlemna natural förplägning utan med protest och förbehåll af liqvid derför. Den tyske generalen v. Bornstedt blef häröfver mäkta vred och tillsände komiten en skrifvelse om att leverera allt, liksom hittills utan betalning, hvilken skrifvelse slutar med följande hotelse, som, utfärdad 24 timmar efter vapenhvilans af fienden sjelf erkända inträdande, gifver en ganska god töreställning om, huru beklagligt det måste vara att stå under den preussiska korporalskäppen: Skulle mina befallningar icke genast och på det samvetsgrannaste utföras af provianteringskomiten, skall jag gifva de herrar, som ha dessa saker om hand, tillfälle att vid vatten och bröd eftertänka sin motspänstighet, och med vapenmakt sjelf taga det, såsom krigsbruket ännu medgifver. För den skada, som härigenom skulle uppkomma, står jag ej till ansvars, hvarföre allt sådant drabbar stadens vederbörande myndigheter. Viborg den 13 maj 1864. E. von Bornstedt, MYManArnlma ;a