Sjödrabbningen vid llelgoland. Såväl danska som tyska tidningar innehålla nu detaljerade beskrifn ingar öfver den sjödrabbning som d. 9 dennes egde rum vid Helgoland. — Vi meddela här efter tidningen Fedrelandet en beskrifning från dansk sida: Vi hade sedan någon tid haft vår station i Skagerak för att bevaka inloppet till de danska farvattnen. Ännu hade man icke riktigt fått klart för sig huru stor styrka österrikarne ämnade visa sig i Nordsjön med. Den 4 Maj stötte Jylland, i stället för Dagmar, till oss, tog in kol i Christianssand och den 5 begåfvo vi oss alla söderut, ned mot våra Vesterhafsöar. Söndags morgon mötte vi den engelska ångfregatten Aurora, hvilken i sjön hade mött 2 österrikiska fregatter och 3 preussiska ångare. Vid middagstiden drejade vi bi utanför List, för att undersöka tillståndet der; men intet fartyg kom här ut till oss emedan man förmodligen antog oss vara österrikarne. Nästa morgon, måndagen d. 9 Maj, voro vi utanför Smaldyb, hvarest kaptenlöjtnant Hammer kom ombord och underrättade oss om att fienden befann sig i Cuxhaven. Till följe af denna underrättelse togo vi kosan ned mot Helgoland. Då vi voro omkring 21 mil NO om ön, sågo vi flera ångare nedåt Elben till. Det gafs signal att vi skulle löpa upp mot vårt kommendantskepp. Eskaderchefen pekade mot de stora fiendtliga skeppen med orden: Der ha vi österrikarne, och vi gå nu ned emot dem. Låt mig se gossar, att i kämpen lika raskt, som edra tappra bröder vid Dyppel. Med kraftiga hurrarop besvarade vårt folk dessa ord. Skeppen blefvo nu gjorda klara till aktion och eskaderchefen höll derpå ned mot fienden. Vi sågo till en början 8 ångbåtar och kunde naturligtvis icke veta om ej i Hamburg blifvit utUL rn ne