Göteborgsposten – 19 maj 1864, sida 3

Huru glädjande det än är att se, att Göteborgs museum högt uppskattas af de arbetande klasserna, vågar dock insändaren på detta sätt hemställa om ej de med arbeten för samma museum sysselsatta medlemmar af det hedervärda murareskrået drifva sin uppskattning af dess betydelse alltför högt. Att döma af deras sätt att gå till väga synes det åtminstone så. Hänförda genom vigten af sitt förehafvande arbeta de så att tegelstenarne ryka omkring — icke dem, det vore naturligt — utan nedanför passerande personer, hvilkas lif tyckas af dem anses som en småsak i jemförelse med deras magnum opus. Till eller från telegrafen och museum sig begifvande personer torde dock, äfven med vederbörligt erkännande af att deras lif och lemmar från det högre mureriets synpunkt måste vara underordnade det stora hela — här representeradt af ostindiska huset — kunna göra anspråk att fa njuta sin tillvaro nagot längre än herrarne af murslefven. öfveroch underordnade, i sin vishet tyckas ha bestämdt. Ins. vet ej huru länge detta regn af tegelsten, murbruk och förrostadt jernbleck. som redan varat temligen länge på ömse sidor om den vördnadsvärda byggnaden, skall kommma att fortfara, men undrar om ej någon högre auktoritet än herrar byggoch murmästare — om ingen annan så åtminstone allmänna opinionen — skulle kunna förebygga det nu öfverklagade oskickets fortvaro. —ng.