kåättegangsoch Tolissaker. Poliskammaren. Qvinspersonen Maria Hermansson stod i gär insör polisens dombord, anklagad för att ha stulit en ring af guld, en ör-ring med berlock, lika ledes af guld och en portmonnå med inneliggande penningar, uppgåendo till öfver 5 rdr. Portmonnän och ör-ringen tillhörde nykterhetsvärdshusidkaren Lundströms hustru; ringen deremot en sjöman som ville vara okänd. Sjömannen, som tillbragt natten på nykterhetsvärdshuset, saknade den redan på morgonen, men Maria Hermansson, som sofvit i samma rum, sade sig ej ha sett till den, hvilken likväl vid anställd visitation anträffades hos henne. Inför poliskammaren sade H. sig ha hittat ringen på golfvet och sedermera fördolt den. Deremot nekade hon alldeles till att ha stulit de öfriga sakerna, utan påstod bon att Lundströms hustru lörut sagt att hon tappat både portmonnåen och örringen. Dertill kunde Lundström icke precist neka, men han trodde dock fortfarande att Maria Hermansson begått stölden. Målet förvisades till rådhusrätten. — Tvenne gånger förut har referenten under denna asdelning omnämnt minderårige gossen C. J. Andersson från Bua i Hysna socken, Marks härad. Gossen, som för ett par år sedan, för sitt goda förstånds skull, upptogs af en person hör i staden, begick straxt derefter stöld ombord på en skuta. Vederbörligen agad härför, sändes han tillbaka till sin hembygd. En tid derefter kom han åter och begick ånyo nattetid ett tillgrepp hos någon skeppare, medan denne låg och snarkade i sin skans. Han fick en bastonad numro två och återsändes ännu en gång till sin hembygd. Men den 24 eller 25 april återvände han åter hit till staden, efter att, såsom han igår vid polisförhöret erkände, från en smed på Bolltorp i Björketorps socken ha stulit 12 rdr medan denne låg och sof. Med denna reskassa anlände han till staden, Åbestodk, som han sjelf uttryckte sig, på en artillerist, n:o 77 Forss, fyra gånger så lång och dubbelt så gammal som han sjelf, och lyckades derigenom bli bekant med denne krigare, som till erkänsla för traktaten under flera nätter lät den 14årige wolthätern dela sitt läger i artillerikasernen. Forss gjorde honom bekant med en slagtaredräng, Larsson, mot hvilken ynglingen visade sig lika liberal och af hvilken han tillhandlade sig ett nysilfverur, dertill han anskaffade sig penningar genom sin gamla industri att stjäla på diverse fartyg. Som förtjensten ej var ringa, klädde f. d. tiggargossen upp sig till en ordentlig gentleman, köpte kartor och svarta handskar, tandborste, pipa, tändsticksfodral och urkedja, samt bytte slutligen bort det alltför simpla nysilfveruret mot ett cylinderur. Dessutom gjorde hrr Forrs och Larsson