Göteborgsposten – 14 maj 1864, sida 1

att innan kort meddela närmare detaljer rörande denna för ett så vackert ändamål afsedda tillställning. Gölchorg d. 14 Maj 1864. Asskedsuppvaktningar. Länets f. höfding, statsrådet Fåhreus, emottog i går s. m. afskedsuppvaktning af Hushållningssällskapets förvaltningsutskott, anfördt af dess v. ordförande, öfverstelöjtnant A. af Petersens, som tolkade utskottets tacksamhet för det upplysta nit, hvarmed hr statsrådet ledt dess verksamhet, samt den saknad utskottet erfar deröfver, att denna ledning nu upphört. I svaret härpå betonade hr statsrådet den vigt, han sästat vid hushållningssällskapets angelägenheter, på hvilka länets utveckling och förkofran i så väsentlig mån beror. — Jemtör man Hushålln. sällskapets närvarande verksamhet med den, då statsr. Fåhrens öfvertog dess ledning, finner man hvilket välgörande inflytande densamma utötvat på alla grenar af jordbruket och dess binäringar, hvaribland vi blott vilja nämna några af de mest framstående åtgärderna i detta afseende, t. ex. inrättandet af en landtbruksskola för länets allmoge, från hvilken årligen skickliga jordbrukare utgå, antagandet af länsagronom, agrikulturkemist och djurläkare, hvilka hvari sitt yrke meddela länets jordbrukare kostnadsfri undervisning och handledning, — skogshushållningen, fiskerinäringen, ladugårdsskötseln m. m. Men ätven åt länets andliga utveckling har egnats tillbörlig uppmärksamhet, i det ärligen betydliga understöd blitvit använda sör tolkupplysningens befrämjande. Derjemte har större delen af länet blifvit i afseende på dess geologiska bildning vetenskapligt undersökt och rika understöd lemnats åt de inom länet upprättade museerna. I dag på middagen komma hrr stadsfullmäktige att en corps bringa hr statsrådet sin afskedshelsning. Bränvinsutskänkningen å sönoch helgedagar. Vi sortsätta här det i går afbrutna referatet af diskussionen inom stadsfullmäktige öfver denna vigtiga fråga: Efter hr Philipsson uppträdde hr Hedlund, anmärkande att han hört uppgifvas det blott de vanliga gndstjensttimmarne — högmesso, otteoch aftonsång — kunde räknas till de tider, unuer hvilka utskänkningsställena, enligt lag, måste stängas. Tal. trodde så äfven och erinrade att om motsatsen vore fallet och om hvarje kyrklig akt skulle medföra hinder för borgerliga näringars utöfvande, kunde man, med den kännedom man egde om vårt presterskap, befara att dylika akter skulle förekomma hvar enda dag hela veckan igenom, för att hindra misshagliga yrken. — Tal. öfverensstämde för öfrigt med hr Philipsson derutinnan, att orsaken till superiet låge i en otillräckligt sträng uppsigt öfver krogarne. Tal. omnämnde såsom exempel härpå en illa beryk:ad krog häri staden, hvilken han hört åter börjat frodas. På denna krog mottoges tillochmed gångoch sängkläder i pant för bränvin, och man kunde lätt tänka sig huru ytterligt demora liserande en dylik industri skulle verka på de fattiga, som voro begifna på fylleri. Viptigt vore att man egnade r uppmärksamhet at denna sak. — Tal. framhöll föröfrigt ännu en gång huruledes bristen på oskyldiga och förädlande nöjen vore en af hufvudorsakerna till sylleriet och framdrog såsom exempel hvad han i detta afseende hört af en aktad borgare här i staden. Denne hade för ett antal år sedan varit engagerad på en mycket stor verkstad i Köpenhamn. Fyllerilasten var då förskräckligt utbredd på verkstaden. När samme borgare för något år sedan åter besökte verkstaden var förhållandet alldeles motsatt, och orsaken dertill sökte han i det köpenhamnska Tivoli, som åt de mindre bemedlade klasserna bereder nöjen för billigt pris. — Det finnes emellertid här i landet de, hvilka mota beta dylika förströelser såsom syndiga. Äfven den undervisning, som på söndagsaftnarne meddelas, finnu de fördömlig, så vida den ej uteslutande och direkt håll:r sig till religionssaker. Ja, de gå tillochmed så långt, att de anse mindre moraliska förströelser på söndagen bättre än inhemtandet af kunskaper i söndagsskolan, emedan de förra hålla medvetandet af att hvad man förehar sig är syndigt vid lif. I dylika åsigter ligger källan till det elände som nu herrskar. Går man ensamt framåt på restriktionernas bana utan att öppna porten för förädlande nöjen, skall man till slut inse att man intet botemedel funnit utan raka motsatsen. Hr Fleetwood hade som axiom antagit att förbättring skulle åstadkommas genom hans förslag : tal. vore säker om att försämring skulle uppstå. Hr Blomstrand öfverensstämde med hr Philipsson deri att författningarne tillräckligt inskränkte tiden för utskänkningen under söndagarne. Man borde dock vid en sälunda skeende inskränkning tillse att de innehafvare af utskänkningsrättigheter, som inropat dessa under förutsättning att de skulle bli oförändrade, icke komme att lida orätt. Hr Berger erinrade att han blott föreslagit det utskänkning under söndagarne ej skulle ega rum; spisning hade han ej önskat förbjuden. Det vore lättare att kontrollera det utskänkning icke alls förefunnes än att den blott egde rum till spisgäster. — Hvad beträffade Marstrand erinrade tal. att det bränvinsminuteringsbolag som der funnes hölle krogarne eller krogen under så sträng kontroll, att dess gäster ej finge bränvin. Således herrskade derstädes så godt som ett utskänkningsförbud. Och likväl hade icke hemsuperi — det resuhtat som man påstode skola följa på ett utskänkningslörbud — der uppstått. — Ur Berger sade sig för resten alldeles ej frukta för det missnöje som tillfölje af utskänkningsförbud skulle uppstå bland den lilla fraktion, hvilken komme att sakna sitt glas i Trädgårdsföreningen. Hr Berg understödde hr Berger. Hans ersarenhat af artilloristerna hade lärt hanom att dot di vore