Göteborgsposten – 13 maj 1864, sida 3

14 svårt sårade, 213 döda och 866 särade underofficerare och menige, deribland 428 svårt sårade, och 39 saknade, eller inallas 70 officerare och 1,118 man. Från Utlandet. Det kan ej uteblifva, att den italienska frågan snart skall återigen på det allvarligaste sysselsätta såväl statsmännens som allmänhetens uppmärksamhet. Österrike, som nu känner sig starkt nog att låta en reaktionär vind fylla alla seglen, bereder sig till att ånyo införa terrorismen i sina italienska besittningar, i enlighet med hvad det förut och opåtaldt gjort i Galizien och Ungern. Till sist måste väl dock folken vakna upp, för att sätta en gräns för alla de dåd, som de tvenne despotiska suveränerna åro i färd med att föröfva mot folkfriheten och folkrätten. Den österrikiske polischefen i Venetien har nemligen sändt ett cirkulär till alla distriktkommissarierna med uppmaning att ofördröjligen insända till honom en lista öfver alla prester, adliga, embetsmän, läkare, advokater, notarier, ingeniörer, handlande och konstnärer af alla slag, hvilka sympatisera med det revolutionära partiet. Regeringen vill ha dessa listor, emedan hon Åkan nödsakas tillgripa stränga åtgärder af stort omfång, och särskilt för att arrestera dem, som äro mest farliga och anses lämpliga att stå ispetsen för ett befaradt uppror. Den officiösa turinertidningen Opinionedrager uti en ledande artikel i fält mot det garibaldiska program, som går ut på att 1 trots af Frankrike sätta sig i besittning af Rom och Venedig. Det heter i artikeln, att den italienska politikens ledstjerna och förhoppningsankar städse varit den engelskafranska alliansen, och att Garibaldi utan Frankrike och utan Magenta och Solserino aldrig skulle företagit expeditionen till Marsala, aldrig utfört de bedrifter, hvilka gjort honom så berömd och förskaffat honom ett så lysande emottagande i England. De italienska statsmännens hela diktan och traktan — heter det vidare — måste gå ut på att besästa den engelsk-sranska alliansen, isynnerhet för att hålla de nordiska makternas rofgirighet stången. Under de två sista åren, då den fransk-engelska alliansen slappats, har man tydligt kunnat följa de framsteg, som de nordiska makternas inflytande har gjort. Månne Italien, efter att hafva brutit med Frankrike, kan med Englands moraliska bistånd eröfra Rom och Venedig? Garibaldis program betecknas derföre som fantasier och utopier, hvilka hvarken finna nåd inför förståndiga engelsmäns eller kloka italienares ögon. Enligt en annan version skola Garibaldis planer gälla ett uppträdande i Polen, och dermed kan måhända sammanställas de polska organernas påstående, att det polska supprorets sak snart skall: i sin spets få ett stort och glänsande namn, buret af en beundrad och hjeltemodig personlighet. Prins Napoleons förut omnämnda bref till venetianska komitåen i Turin lyder i sin helhet sålunda: Mina herrar! Jag har emottagit den broschyr, som eder komite nyligen offentliggjort och hvilken j larit nog artiga, att i dess namn sända mig; jag brinIgar eder härför mitt hjertligaste tack. I kännen alltförväl mina äsigter om nödvändigheten af Italiens enhet, för att jag skulle behöfva här utveckla dem, jag sanser, liksom j, att den venetianska frågan kräfver en snar lösning, och jag hyser den innerligaste önskan om, att Italien snart må i enlighet med kejsar Napoleon III:s ord bli fritt från Alperna till Adriatiska hafvet. Ryssland utför nu i storartad måttstock en folkvexling, sådan den väl sällan om någonsin förekommit i historien. Den revolutionärt sinnade delen af den infödda polska befolkningen i Lithauen, Podolien, Volhynien soch Kiev, isynnerhet den stora och lilla jordsegande adeln, bortföres i massa genom deportering och internering till aflägsna storryska guvernementer. Den största strömmen at den s. k. lilla polska adeln, hvars antal i de litaviska och ryska guvernementerna uppgår till minst 250,000 själar, tager riktningen åt guvernementerna Samara och Orenburg. I det förra guvernementet äro redan 300,000 dessetiner jord anvisade åt de nya kolonisterna.— På samma gång försäljes till möjligast lägsta pris, ja, ofta bortskänkes åt ryska jordbrukare sde konfiskerade jordegendomarne i Polen, så att väl snart Polen skall vara russifieradt och det inre Ryssland poloniseradt. Det är ett stort vågspel Ryssland härmed utför och det borde framkalla en allvarlig protest från hela den öfriga verlden — men hvar är rätten i dessa våldets och den råa styrkans dagar? Ryssland tillochmed fortsätter med sina utmaningar mot Frankrike. För ej länge sedan firades det femtionde årsdagen af de alliAiAi....... .