tingar i Orleans, utan att det hittills lyckats den förtvislade äkta mannen att förmå henne till att återvända i hemmets sköte. Krogarne i London. Man kan svårligen göra sig någon föreställning om hvilka ofantliga penningsummor, som af de arbetande klasserna förslösas på krogarne i London. En fullkomligt noggrann beräkning ligger naturligtvis icke inom möjlighetens område, men man kan få en någorlunda id om förhällandet då man erfar att på ett näringsställe vid gatan Edgeware-road hvarest ej förtäres vin, högst obetydligt öl men deremot betydliga qvantiteter bränvin, och der på sin höjd en brödbit serveras som tilltugg, veckans inkomster i medeltal uppgå till 240 Pund (4,320 rdr) eller 12,480 P. (224,640 rdr) årligen. För en lika stor summa kunna tre af Londons förnämsta klubbar tillsammanstagna bestrida sina utgifter för viner, öl och spirituosa. Värdshuset Trevorhall vid Knightsbridge inbringar årligen lika mycket som fyra sådana klubbar betala för sina dryckes-varor, hvartill kommer att rundtomkring Trevorhall inom en omkrets af 400 steg finnas ännu 17 andra konkurrerande förfriskningsställen, hvilka alla stå i sitt högsta flor. Om man antager att längden af ett dylikt londoner-värdshus öfverhufvud utgör 21 fot så skulle, om man tänker sig alla sådana etablissementer som Englands hufvudstad kan uppvisa i en sammanhängande linia, dessa bilda en sträcka med den respektabla längden af 12 timmars väg.