Fran Utlandet. För ögonblicket viker naturligtvis allt i bakgrunden för de väntade underrättelserna från konferensens saumanträde i måndags i London, dervid den så vigtiga frågan om Europas närmaste krigiska eller fredliga gestaltning skulle afgöras. Men om atven den danska frågan skulle komma till en fredlig lösning, är det dock, så vidt man ännu kan se, orätt att nu antaga, det alla de svätvande frågorna derföre skulle inträda i ett tillstånd af dvala, tills det behagar de europeiska statsmännen att ånyo kalla dem fram till rampen. För hvarje till utbrott redan kommen fråga, som under någon tid eoställes i beråd? invecklas alltmera den allmänna förvirringen och förringas utsigten till fred. Man måste vara väl mycket optimist för att kunna tro, det icke hvälfningar, och stora hvälfningar, snart stunda till utbrott, vare sig att de komma från norr eller söder. Ett ytterligare förtrampande af folkens rättigheter, sådant som hittills egt rum i ej allenast Polen, utan ätven Italien och Danmark, kan ej länge törbli ohämnadt, det måste klart inses af den monark, som bättre än någon annan känner sin tid: Napoleon. Rufvar han öfver planen att kasta sig i revolutionens armar och med densamma omändra Europas karta, i enlighet med folkens vilja och nationaliteternas anspråk på gränsbestämningar; eller har Napoleon liksom sin store