Göteborgsposten – 11 maj 1864, sida 2

lorat hoppet att undslippa dem; men om de förde henne ut på hafvet, kunde hon betrakta sig som förlorad. Miss Ellen var emellertid alltför modig för att förlora hufvudet. Skulle hon efter att hafva mätt sig med Jean de France darra inför en sådan som Simson? — Min fru, sade hon till Cynthia, denna kapuschong qväfver mig. Cynthia drog upp den till hälften. — Man skall borttaga den, sade hon, om ni vill låta era ögon förbindas. — Jag vill det, svarade hon. Cynthia trädde händerna under kapuschongen och band en näsduk framför hennes ögon — Nn, sade hon, skall man borttaga kapuschongen, om ni ej vill skrika. Ett föraktligt leende krusade miss Ellens läppar. — Som ni skulle ha genomborrat mig med dolken innan man hunnit till min hjelp, vore mina rop onyttiga, sade hon. Cynthia befriade henne från kapuschongen, och hennes ansigte träffades af friska luften. — Akta er! sade Simson till zigenardrottningen, hon är hal och vig som en orm. Om hon släppte sig i vattnet, skulle hon undgå oss. — Åh, jag håller henne vil fast, svarade Cynthia, som höll sin arm omkring miss Ellens lif. (Forts.)