Göteborgsposten – 11 maj 1864, sida 2

ö Danmark. Afgörandet om vapenhvilan mellan Danmark och Tyskland egde rum i måndags, då konferensen hade sitt offfeiela sammanträde. Så vidt man ännu vet, är det sannolikt att en vapenhvila redan blifvit öfverenskommen. Det påstås nemligen med bestämdhet, att danska regeringen antagit de neutrala makternas förslag om, att upphäfva blockaden af de tyska hamnarne mot det att Jutland ej utpressas. De tyska representanterna fordrade först de tagna skeppens utlemnande eller skadesersättning; men Bismarcks organ tillkännager nu, att de tyska makterna nöjt sig med de neutralas förslag och således atstå från sin fordran på utlemningen. Om det nu besannar sig, att äfven danska regeringen antagit förslaget, så kunna vi med säkerhet vänta att vapenhvilan i dessa dagar äfven till namnet ingår. Det torde vara obeföfligt att säga, att Danmarks nya eftergift är hufvudsakligast betingad af Englands föreställningar; för Sverige-Norges del äro vi inskränkta till en röst i en opera-kör. England har redan förut tagit så många och stora steg för Danmarks tillintetgörelse, att ett mer eller mindre ej torde synnerligt belasta de statsmäns samvete, som dessutom skola stånda till ansvar för det senaste mordet på Polen. Betydelsen för Danmark af den nu allmänt omtalade eftergiften är emellertid mycket stor, kanske betingande tillochmed den-danska statens existens. Det är derföre icke underligt att inom vårt brödrarikes minister en allvarlig schism med anledning af blockadens upphätvande egt rum, hvilken tillochmed varit nära att leda till en sprängning at regeringen. Genom upphäfvandet af blockaden förlorar nemligen Danmark sitt förnämsta vapen mot Tyskland och det kan hädanefter ej mera göra ett motstånd, som är i stånd att bereda det olyckliga riket någon utsigt till att kunna på allvar motträda Tysklands planer, Det är nemligen helt naturligt, att konferensförhandlingarne hädanefter komma att betydligt drasas ut på längden, ty det ligger i de tyska makternas intresse. Dessa skola begagna tiden till att så mycket som möjligt både administratift och militäriskt indraga Slesvig un der Tysklands välde, eller kanske Preussens. Sedan nu dessa förhandlingar uttalats i åratal — vi ha minne deraf sedan förra kriget — skall man kanske skrida till slutvalet: en allmän omröstning i Slesvig. I betraktande af den energi, hvarmed de tyska makterna nu så till väga i Slesvig, tör att der förtyska alla förhållanden, och det ostörda lugn, hvari de