Göteborgsposten – 10 maj 1864, sida 2

— Store Gud! hvilka? utropade den unge mannen förskräckt. -En qvinna och två karlar hvilka jag ej kände. Guvernanten berittade hvad som händt, icke följdriktigt och tydligt, utan förvirradt och otydligt som en person, hvilken alldeles förlorat fattningen. Man faun en ström af blod i miss Ellens rum; guvernanten talade om ett pistolskott, men hon kunde ej säga hvem som aflossat det. Omsider blef det bestyrkt att miss Ellen gjort ett långvarigt motständ. Guvernanten hade hört namnet Cynthia uttalas; hvem var denna Cynthia? ... Lionel hade alltid varit okunnig om kampen mellan sir Robert Waldens pupill och zigenarne; han kunde sålunda ej anklaga dessa för miss Ellens bortförande. Deremot vaknade hans svartsjuka med ny styrka och han fick en underlig ide i hufvudet: Roger hade utlagt en snara för miss Ellen och låtit bortföra henne. — Oh! utropade han med raseri, död eller lefvando skall han gifva mig henne tillbaka! Han rusade ut ur landthuset, steg åter upp i vagnen och ropade till kusken: — Till hotel Asburthon! Han hade qvarlemnat betjenten i huset; men denne rusade efter vagnen och klättrade upp vid sidan om kusken. En timme senare inträdde Lionel blek och skälfvande i hotel Asburthon. Roger var hemma. Då markisen såg sin yngre bror inträda med vild blick och kläderna i oord